Nepal 2 2010

Vaknar med ett illamående den 20 e dagen. Jag tror att jag ska kräkas men jag klarar mig. Vinkar av den ena resenären efter den andra. Till sist säger jag hej då till Janna, Johanna och Daniel, på Arlanda. Jag ringer Elisabet skönt att höra hennes röst igen.

Sammanfattning

Tack för Elisabet, barnen och släkten stöttat. Just nu är jag djupt besviken att ha brutit efter halva resan. Glad över den oerhört vackra väg jag gick. Glad över det jag fick uppleva tack vare att jag avbröt. Glad över att vara hemma hos min underbara Elisabet och mina barn.

Minnen; Olika människorna jag har fått uppleva i gruppen. Människorna i byn, Vandringen med bergen och dalarna. Nepal, Mr Ram och Daniel.

Nepal treeking del 2

Lang...

Ghancenp

6397 möh


Sisha Pagm 

8013 möh

Dome Blanc

6830 möh

Resedagbok del 2

Sammanfattning

Här kommer del två av min Nepalresa. På sjukhuset konstaterades lungödem, hjärnödem och lunginflammation. Jag blev kvar på sjukhuset i tre dagar med syrgas, dropp och penicillin. Jag hostade mycket, spottade blod, hade frossa och svettningar i över en vecka. Denna del av resan handlar mycket om vilan i Katmandu och om en utflykt till tysta, lugna och vackra Nagarkot. Jag fick möjligheter att uppleva vardagslivet i kvarteret runt hotellet. Träffa individer i den pulserande staden. Men även se miljöer utanför Katmandu.

Resan

När jag vaknar upp på den tionde dagen på sjukhuset i Katmandu, har jag ont kroppen och huvudet. Vad jag förstår så har jag haft mycket vätska i både huvud och lunga. Jag går ut i väntrummet och skickar iväg några ”förklarande” e-post till Elisabet och släkten. Jag informerar om situationen och hur det är just nu.

Dagen förflyter med att jag får syrgas och dropp. Jag får penicillin och hostdämpande medicin. De tar bort syrgasen mot kvällen, de mäter syrehalten i blodet hela tiden, när jag kom in hade jag 56%. Nu stiger den. Jag tar mitt droppstativ och går iväg, jag kan inte gå utan det utan stöttar mig på den. Jag har lärt mig att man ska kliva upp så snart som möjligt ur en sjukhussäng för att få igång kroppen. Jag tar mig till duschen och duschar, helt underbart, det var några dagar sen sist. Lite bökigt med stativet i duschen men det går. Huvudvärken kommer tillbaka och jag får frossa. Detta blir mer och mer likt en sjukjournal. I salen ligger också Österrikiska Kurt, han har haft höjdsjuka och har förfrusit fingrar och tår.

När jag vaknar på den elfte dagen undrar jag var jag är. Kan det vara ett tecken på att jag börjar bli frisk? Jag känner mig som i en bubbla. Jag hoppas att få åka hem idag =till hotellet. Hostar fortfarande blod och har näsblod. Jag har sovit gott, men jag måste få igång magen.

Jag går ut till datorn en stund. När jag återvänder tillbaka är mina saker hoppackade och två nya killar ligger i salen. Jag tror att jag har gått fel. Kurt är borta. Vad snopet. Jag får fyra mediciner, gul för magstoppet, blå för hostan, vit penicillin och en blå puff för att vidga luftrören.

Mr Ram hämtar mig, han lämnar av Mimmi och Tommy. Mimmi ska på läkarkoll. När jag kommer till hotellet sätter jag mig på sängen, tippar omkull och vaknar tre timmar senare. Jag träffar Mr Ram, Mimmi och Tommy. Vi diskuterar alternativ vad vi kan göra här i Katmandu medans vi tillfrisknar. Mimmi, Tommy och jag går till en vacker park i närheten, berömda Keijser café ligger i den. Vi äter en underbart god macka, snackar och kollar in folk.

På kvällen går jag en kort promenad och besöker ett internetcafé. Sen tar jag mina piller och säger gonatt.

Idag den tolfte dagen är jag så trött, så trött, lös i magen och spottar fortfarande blod. När jag går upp för trappan till restaurangen, tror jag att jag inte ska orka, jag är helt slut. Det har varit en jobbig natt med mycket hosta, hundar som skäller, skrik. Det ekar som om jag vore i en katedral.

Nu vill jag hem till Sverige! Känner mig sliten som bara den. I morgon ska jag tillbaka till kliniken, för ett Fit, For ,Fly.  Jag tar en morgonpromenad runt mitt kvarter, tar några kort. Går upp och äter frukost, Cosmic special. Det går tung upp för trappan, andas häftigt och får vila vid varje trappavsats. Kilar in på Delights och lånar internet. ST hade hört av sig till Peter om vad som hänt mig. Vilade mycket idag. Gick och la mig tidigt.

På den 13:e dagen vaknade jag klockan 7:00 alldeles genomblöt av svett. Har nog fortfarande feber. Vilken natt hundarna hade konsert hela natten, en skällde och tre fyllde i efteråt. Satt och snackade med svenskarna som varit uppe på berget. De hade lyckats alla utom 2.

For till sjukhuset för en FFF. Men de godkände mig ej. Jag var ej frisk än. Mr Ram körde mig med motorcykeln genom stan. Jag skrev några mail och vilade resten av dagen.

Hostar fortfarande blod när jag vaknar på den 14:e dagen. Mycket seg idag. Klev upp, gick runt min runda runt kvarteret. Gick till Mr Ram, satte mig framför datorn såg att ST hade gjort en artikel om min misslyckade resa.  Åt frukost snackade med svenskar som varit på safari. De hade sett ormar och fåglar. Det skulle man kunna göra medans jag väntar på att bli frisk! Eller kanske fara och åka glidfallskärm. Något måste jag fylla tiden med! Nästan en hel vecka kvar.

Beställde rescue märken. Vilade. Packade för en tripp till Nagrakot. Taxin kom och hämtade mig, Mimmi och Tommy. Upp i bergen for vi på slingriga vägar. Vi anlände till View point hotel. Vilken underbar utsikt! Käkade en underbar lunch. Tog en promenad runt i byn. Helt underbart lugnt efter Katmandus puls. Och vilken utsikt! Lite molnigt.Tog en öl och åt middag, strömmen gick och efter en stund gick vi och la oss. Fuktigt värre. Hostade kraftigt och svettades. Kunde inte släcka lampan!!

Går upp strax före sex på den 15:e dagen. Helt fantastisk morgon, solen kryper fram, gula berg, blå berg, röda berg, dis helt fantastiskt. Soluppgång över Himalaya. Sen kryper jag ner och vilar till 8.00. Knäpper några kort. Käkar frukost ägg, potatis. Gott!! Solar och slappar, Fotar örnar som påminner om glador. Går högre upp för att kneppa mer kort på Himalaya. Solar och tar det fortsatt lugnt. äter lunch dricker en Cola. Känner att solen tar på armen. Går och sover lite, skönt. Vaknar frysen. Tommy och jag går en kort promenad runt i Nagarkot. Mimmi får insulinkänning så hon stannar hemma. Mötte Schweizare och åt den goda chicken fried rice. Njuter av den fina utsikten. Surrade med en dansk familj som är bosatt i Belgien. Alla är lika överraskade att man inte får beställa mat en och en halv timme före buffen. Kryper ner mellan de fuktiga lakanen och sover.

Vaknar på den 16:e dagen, men tvekar om jag ska kliva upp tidigt till soluppgången eller ligga kvar i sängen. Men hallo, jag är ju bara här en gång i livet. Självklart ska jag kliva upp. I dag spottar jag inget blod för första gången sen jag vart sjuk, skönt. Jag har fortfarande ont i huvudet.

Idag är det dimbankar över bergen, mycket vackert, tack för att jag får uppleva detta. Vilken vacker värld vi lever i. Ställer mig mot solen när den kom upp och njuter av de värmande strålarna.

Tommy och Mimmi vaknar och vi går upp och äter en lång god frukost. Tänk att juice kan vara så god. Vi går på örnjakt eller är det Glador? Taxin kommer tio men det visar sig att det blir tolv istället. Äter bananpannkaka och en kopp ingefära te. Väntar på taxin. Vi har en proffsig taxichaufför som saktar ner farten när jag vill ta kort. Det är mycket trafik men ingen trängselskatt.

Går och äter kycklingsoppa, tar en skön dusch, beställer en massage. Mr Ram fixar läkarkontroll, vi kör med motorcykel till läkarstation. Jag får OK på FFF. Vi åker tillbaka i de trånga gränderna. E-postar hem att allt är ok. Går och tar en underbar massage. Helt underbart! 90 minuter för 170 kronor. Möter Mats, han har också åkt helikopter ner. Han har varit lös i magen flera dagar i sträck. Och har näringsbrist. Han ger mig en kort information om hur det gått för de andra. Mimmi, Tommy, Mats och jag går och äter god mat på St Louise restaurang. Tar bl.a. en yoghurt drink, gott.  På hemvägen köper jag en skiva på Nepalesiska. Sen lägger jag mig ner och sover i en torr säng.

Den 17:e dagen vaknar jag mellan torra lakan, jag tar en skön dusch och en go frukost i solen på hotelltaket. Sitter och samtalar med Mimmi och Tommy och en mamma med sin son. Vi läser artiklarna från ST. Jag berättar om mina strapatser. Det är en lugn morgon. Mamman berättar om 123 Stunk humoristisk grupp i Göteborg. Det är en lugn morgon.

Mats berättar om sina strapatser i buskarna med magsjukan. Idag startar festivalen. Jag går en lugn promenad runt kvarteret och fotograferar. Denna morgon finns det mycket att fotografera. Skickade e-post, går och vilar. Sen växlar pengar, köper vatten, Cola. Får smaka jakeost av min farbror i kiosken.

Träffade Tommy och Mimmi, vi går och äter en lunch tillsammans, favorätten kycklingsoppa. Vi går sedan igenom ett muller av människor ner till flickgudinnan, Kumari. Vi tar rygg på en kinesisk grupp som är på väg dit. Vi kommer in på en innergård, Slitna trähus med tre fönster som vetter ut mot innergården. En äldre man sitter i det ena fönstret, och säger ”no foto” och en kille springer runt och säger till nere på gården. Vi är ett 15-tal förväntansfulla personer som stirrar upp mot fönstret. Plötsligt ser vi en rörelse i fönstret och en flicka uppenbarar sig. Hon tittar sig lite besvärat runt på oss. Några bugar, några drar andan. Det känns speciellt, det är en alldeles speciell stämning. Hon syns i någon minut, sen drar hon sig tillbaka och allt är över. Vilken upplevelse. Uppbyggd av förväntan. Det är ju bara en uppmålad liten femårig flicka som jag tittar på i någon minut. Eller? Det är ju faktiskt en gudinna!

Efter denna upplevelse går vi tillbaka till Thamel. På vägen stannar vi och fikar på ett caffé som bara har anställda som är dövstumma. Jag äter en äppelkaka och en soda.. Går hem och vilar, snart dyker de andra upp från vandringen. Berättelserna flöder hur de har haft det. Hur de var utspridda längs med hela berget. Nepal måste ha haft ett helvete att hålla ihop gruppen.

Senare går vi i gemensam trupp till gardens of dreams och äter en underbar middag på Keijsers caffé. Jag håller ett tal överlämnar ett märke till Mr Ram från min räddning. Tack och gonatt.

Vaknar upp till den 18 e dagen från en natt då jag sov halvilla, men gott. Äter frukost på taket. Debriefar  med Mimmi och Tommy de andras vandring. Kent var den som genomförde hela vandringen både till MBC och Kalha Patar, Janna och Johanna klarade MBC  men vart dåliga i magen sen, Stella var ner en vända och nådde inte riktigt upp på Kalha Patar, hon spydde på nervägen. Staffan hade andningsproblem vilade men gjorde ett topp försök men nådde inte ända upp. Mats mådde dåligt , envisades bl.a att gå i sandaler, fick magsjuka nådde till Gorek sherp, fick ta helikopter ner. Daniel fick redan problem efter Dengboch och väntade i Periche.

Drar iväg på min runda, rakar mig, knäpper kort. Skickar några e-post. Åker sedan på utflykt, det är varmt och jobbigt. Åker och ser på gamla tempel, knäpper kort och ser en stor demonstration på motorcykel. Äter en bit mat. Får certifikat av Mr Ram. Tar en massage igen, skönt. Går ut och äter, tar farväl från Mimmi och Tommy som ska stanna några dagar till och åka på safari.

Sover länge idag på den 19 e dagen. Ända till 8:00. Sov med öronproppar.  Det pirrar i kroppen. Går upp på taket för en sista frukost Cosmic special. Pratade om sjukvården. Avbrottet från vandringen kom som att ramla på en isfläck, plötsligt. Man ligger där och undrar vad det var som hände. Hur gick det till?

Jag känner mig besviken och ledsen. Samtidigt att slippa ha haft det jobbigt när jag ändå inte nådde målet. Men det har varit en lång väntan på att få åka hem.

Jag tar en morgonpromenad runda, kiosken, barberaren, Top hair, kött affären, grönsaksaffären, frisören, ner till marknaden, grönsaker, fisk, upp i backen, lilla kiosken, täckestillverkarna. Där möter jag Kent. Vi går promenaden åt andra hållet. Läckert att få en identitet. Många ler igenkännande och vi vinkar till varandra. Jag har fått en identitet, en i mängden som de känner igen. Genom att hälsa och knäppa kort. Går och äter en sista chicken nuddle soupe med lemond soda.  Går och växlar till mig indiska pengar. Hälsar på taxi killen, no helikopter to day? Säger han och skrattar.

Alla dessa individer i mullret av människor och vi hittar igen varandra utbyter igenkännande signaler. Vi har kontakt.

Jag duschar av mig en sista gång, packar det sista och bär ner det till bilen. Kör en sista gång genom Katmandu. Sen börjar flygplats rutinen. Biljett koll när vi går in i hallen, säkerhetskontroll 1, checkar in, immigrationskontroll, säkerhetskontroll 2 (hittar en liten sten, säger att det är från affären, ok), biljettkontroll före hallen, biljettkontroll, säkerhetskontroll före buss, säkerhetskontroll på plattan(hittar saffran och undrar vad det är OK). Staffan mådde dåligt genom hela denna rutin, 40 gradig feber. Kent börjar få ont i halsen, Daniel är snuvig,

På New Dehli flygplatsen läser vi böcker och går runt. Går och äter och träffar Manuel allt blir fel men ler och är nöjd. Är det ägarens son?

Vi går och lägger oss i vilfåtöljer och sover en stund. Planet går klockan 3 och vi har 9 timmars uppehåll. På planet skriker barn och det är varmt.

Bildgalleri

Länk till tidningsartikel

Länk till tidningsartikel